onsdagen den 5:e februari 2014

Bounty LCHF

Just nu äter jag lågkolhydratkost. 
När jag blir sugen på något gott till kaffet är hemgjorda Bountys perfekta.


BOUNTYS

15 g smör
15 g kokosolja med smak. 
0.5 dl grädde
0.5 dl kokosmjölk
2 dl kokosflingor
1,5- 3 msk sukrin melis och lite äkta stevia.
vaniljpulver

Gör så här:
Koka upp allt och blanda väl. Låt sen massan kallna i kylen. 
Då blir den hårdare och torrare. Späd sedan med mer kokosmjölk till
en krämig smet. Kanske 1dl kokosmjölk till. Känn efter. 
Smaka av och söta mer om ni tycker det behövs.

Klicka ut kokosmassan i valfri form på gladpack eller 
bakolåtspapper och frys in. Doppa sen de frysta bitarna i choklad. 
Steviasötad choklad eller vanlig 70%. 

fredagen den 6:e december 2013

En dröm om påslakan från Beach House till lillebror



Juletider innebär en massa underbara julkalendrar i bloggvärlden. En julkalender jag bevakar lite extra är den som finns hos FruRoem.

Dagens lucka döljer underbara lakan från Beach House. Tror jag har tävlat om dessa raringar 20 gånger de senaste åren. Till slut köpte jag ett set till oss själva. De är verkligen ljuvliga. Har tvättat de hur många gånger som helst och inte en enda noppa. Tänk om barnklädestillverkarna kunde lärt sig av Beach House Company. 

Vill självklart att även Isaacs lille kind ska vila mjukt men mitt i föräldrarledigheten finns det mycket annat som behövs. Drömmen hade ju varit att vinna ett till lilleman. Ett i vitt hade varit perfekt. Vitt är liksom vitt. Vackert i all sin enkelhet.

onsdagen den 25:e september 2013

Isaac 7 veckor

Tiden har rusat iväg och jag har inte skrivit hur Isaac upptäcker världen.

Så här upplever vi Isaac vid 7 veckors ålder:

Mat
Från att ha ätit varannan timme dygnet runt i början går det nu oftast 3 timmar mellan amningarna. Ibland tätare och ibland längre. Någon gång har det tom gått 4 timmar. De allra flesta gångerna nöjer sig Isaac att äta från ett bröst.
Sista vägningen, 2 dagar före 7-veckors dagen vägde han 5185 g och var 58 cm lång.

Sömn
Vid 7 veckors ålder orkar Isaac vara vaken 1,5-2 timmar i taget under dagen. Många gånger sover lillkillen ett par långa pass under dagen. det kan bli både 2 och 3 timmar/gång. Vissa dagar funkar inget alls och det blir bra mycket kortare sovstunder. Kvällen är lite mer orolig och kan det gå 4 timmar mellan sovstunderna och det blir mycket bärande inför natten.
Nattetid har han börjat sova ett lite längre första pass. Ett par gånger har det blivit 4-5 timmar. Därefter blir det max 2 timmar åt gången fram till morgonen. Vissa nätter har han dessutom haft svårt att komma till ro efter första sovpasset och varit vaken 2-4 timmar. Isaac somnar gärna för sig själv i sin vagn men det gäller att lägga honom när han är riktigt trött. Han vill helst vara i famnen och mysa tills ögonen är riktigt trötta. Dagtid och första nattpasset sover han alltid i sin vagn. När han vaknar på natten sover han sedan om i sin säng eller i vår säng.

Den lille mysaren vill gosa in näsan i en snuttefilt och allra helst ska den också ligga över ögonen.

Utveckling
Sista veckan har Isaac börjat suga på sina händer. Han försöker ibland få in hela handen. Han kan också suga på sina armar eller på kläderna. Han saliverar mycket och kläderna kan bli riktigt våta.

Han älskar sitt babygym och mobilen ovanför skötbordet. Kan ligga hur länge som helst i gymmet och pratar och jollrar så det står härligt till. Skrattar högt gör han också.

Vill inte ligga ner när man håller honom. Försöker då resa sig upp till sittande. Favoriten är att bli buren i famnen sittande helt framifrån så han ser utåt eller hängandes över axeln. I knät vill han sitta rakt upp.

Liggandes i magläge lyfter han på huvudet och håller relativt stadigt 10-20 sek.






måndagen den 20:e maj 2013

Förlossningsberättelse - Isaac

Tisdagen dem 2 april hade 5 dagar passerat från beräknat förlossningsdatum den 28 mars

Klockan 12.00 var jag hos barnmorskan för mitt veckobesök. Kontrollerna var bra som vanligt.

Blodtryck: 120/60
Sf-mått: 36 cm
Hb: togs inget

Redan veckan innan hade vi tillsammans bestämt att barnmorskan skulle göra en hinnsvepning om babyn fortfarande inte kommit.
Sagt och gjort. Rebecca gjorde hinnsvepningen. Hon sa att jag var öppen 2 cm och hon kunde känna lillens huvud. Jag upplevde att hon var lite väl försiktig och inte tänjde lika mycket som barnmorskan som hinnsvepte mig med Theo.
På vägen hem hade jag lite mensvärk men inte lika kraftiga som med Theo så jag hade inga större förhoppningar.

Eftermidagen gick utan några känningar. Jag lagade middag och på kvällen var vi inne en stund hos min syster som bor på samma gata som vi. Även om jag inte kände något där och då var något annorlunda. Passade på att städa toaletten när jag kom hem. Skrev också en lapp med punkter på vad P skulle ta med och påminna mig om när vi åkte till förlossningen.

Jag gick in och duschade, la mig sedan i sängen och tittade en stund på TV.
Exakt 22.36 fick jag en sammandragning som kändes mer än alla de andra. Har levt med upp till 10 sammandragningar/timme de senaste månaderna men just denna var kraftigare. En halvtimme senare fick jag en till. Även om jag bara fått två lite kraftigare sammandragningar kände jag direkt att förlossningen var på gång. Ställde jag mig i duschen igen. Där fick jag några värkar till. De blev kraftigare och kraftigare och kändes mer än då förlossningen startade med Theo.

Duschen blev kortvarig för jag längtade ut för att kunna koppla TENS-apparaten som jag hyrt på Rund och Sund. Värkarna fortsatte men kom med ganska långa mellanrum, 10-20 min. De blev inte heller direkt regelbundna. När klockan var 02.00 kom värkarna med 4-10 minuters intervall och jag kände ett väldans tryck neråt. Blev så osäker på hur långt förlossningsarbetet egentligen kommit. Jag hade inte haft så många värkar sammanlagt, samtidigt som det nästan kändes som om jag började få krystvärkar. Ringde förlossningen i Lund. Barnmorskan där trodde att förlossningen var på gång. Ja, det tvivlade jag inte alls på men frågan var hur länge jag skulle klara och våga vara hemma. Kom överens om att vänta 1 timme till.

Vid 03-tiden hörde jag hur jag själv började låta som vid krystvärkar och jag kunde inte hålla tillbaka krystimpulserna. Ringde min syster som vi bestämt skulle passa Theo när vi åkte in. Hon kom inom ett par minuter
Vi kom till förlossningen strax efter 03.00.  Togs emot av en varm, trygg barnmorska som konstaterade att jag var öppen 5 cm och hade en sk hinnblåsa. En del av de intakta fosterhinnorna med vatten hade tryckt ner i slidan och babyns huvud tryckte på ovanför det. Detta förklarade de prematura krystvärkarna för jag kände verkligen som om babyn skulle komma när som.

Vid inskrivningen tyckte jag värkarna var så kraftiga och TENS.apparaten gav inte mycket lindrig. Jag bara längtade efter lustgasen. Barnmorskan skulle bara lämna rummet för ett ärende. Lovade att komma så fort jag ringde och ge mig lustgasen för hon ville vara med när jag tog den första gången. När hon var ute fick jag först en värk som jag andades mig igenom. Tyckte nu att värkarna var värre än de någon gång var under hela förlossningen med Theo. P ville ringa på klockan men jag ville vänta lite. Tänkte att barnmorskan skulle komma snart igen och ville inte störa. När nästa värk kom med ännu mer smärta var de tankarna som bortblåsta. Kastade mig över klockan, fick lustgasen och precis som vid förra förlossnignen så kändes det som himmelriket. '

Krystkänslan tilltog mer och mer och barnmorskan tog håll på hinnorna. Babyns huvud var dock så långt nere och täppte till så jag kände inte att det kom ut något vatten.

Tyckte krystkänslan bara fortsatte och ställde mig på knä i sängen och hängde över huvudändan vilket hjälpte en del. Efter en stund kunde jag inte stå emot krystkänslan. Satte ena foten i sängen och krystade med. Barnmorkan bad mig lägga mig på sidan. Jag var öppen 10 cm och det vara bara att köra på.
Eftersom Theo togs med sugklocka och jag aldrig riktigt hann krysta själv med honom så var denna upplevelse helt ny för mig. Måste erkänna att jag tyckte det var på gränsen till hanterbart. Krystkänslan var överrumplande och trots att jag kämpade rejält så tog det lite tid. Blev otrolig torr i munnen och jag bad P att ge mig vatten efter varje krystvärk. Barnmorskorna ville inte att jag skulle ta lustgas under krytandet men jag fick ta ett par andetag mellan. Efter en stund kom vi inte längre i sidoläget och jag sette mig upp istället. Krystade på men det var precis som om den bredaste delen av barnets huvud inte ville komma förbi. Ena barnmorskan la sig på min mage och tryckte på magen vid nästa värk. Detta gjorde inte mer ont utan kändes snarare som en lättnad för jag kände hur det hjälpte. Ett par krystvärkar till och sedan kom han ut. Onsdagen den 3 april klockan 05.59 mötte vi honom första gången - vårt helt underbare lille son. Världens finaste lille kille precis som sin storebror. 3710 g och 53 cm underverk!


onsdagen den 17:e april 2013

Fotografering




I förra veckan var vi hos bästa fotografen  Jenny Sandberg och fotade våra godingar.
Detta lilla smakprov har vi fått se i bildväg. Nästa vecka ska vi på den stora bildvisningen. Ska bli så spännande!

fredagen den 18:e januari 2013

v 31


Nu är bebisen drygt 39 cm lång. Ökningen i längd saktar snart av, men bebisen kommer att fortsätta lägga på sig vikt ända fram till födseln. Förmodligen väger den ungefär 1,3 kg nu.

Lungor och matsmältningssystem är nu nästan färdigutvecklade och bebisen fortsätter att blinka. Den kan förmodligen se vad som händer inne i livmodern, till exempel skiftande ljusnivåer och rörliga ljuskällor. Om du håller en ficklampa mot magen, kanske bebisen inte bara vänder sig mot den, utan sträcker sig eventuellt mot ljuset.

En del forskare tror att det stimulerar bebisens synutveckling om du har magen ”ute” i ljuset. Förvänta dig inte att bebisen ska ha perfekt syn när den föds, däremot – nyfödda ser bara någorlunda bra på 20-30 centimeters avstånd. Normalseende barn når inte vad vi menar med perfekt syn förrän kring åttaårsåldern. Bebisen har nu ögonbryn och ögonfransar.

Nu omges bebisen av ungefär en liter fostervatten, men det blir mindre när den blir större och det blir trångt. Din expanderande livmoder trycker på diafragman, vilket kan göra att du känner dig
andfådd och har svårt att andas ordentligt, men det är en naturlig följd att att det är trångt där inne.

Vid ungefär 34 veckor (eller precis innan det är dags att föda, om detta är din andra eller tredje graviditet) kommer bebisens huvud att vändas nedåt i bäckenet inför förlossningen, vilket gör att det blir lättare att andas och äta.

Mina tankar:
Det är helt underbart att vara gravid. Jag är tacksam för varje dag som går. Mår jättebra förrutom lite graviditetskrämpor men visst börjar det kännas att slutet av graviditeten närmar sig.
Magen känns stor.Tittar jag på bilder från min förra graviditet så är magen nästan lika stor nu som när jag var fullgången då.
Symfys-fundus (Sf)-måttet håller sig dock helt inom normalgränserna. När jag var hos barnmorskan sist i v 28 var det 26 cm.

Har frekventa sammandragningar. Har haft det nu sedan omkring v 18 men de är kraftigare och mer lättutlösta nu. I vila kan jag jag komma ner till runt 5 sammandragningar i timmen men om jag anstränger mig det minsta så kan det bli 20 st/timme. Det är inte mycket ansträngning  som ska till. De vardagliga sysslorna som att  klä på mig, gå till toaletten, göra frukost etc är tillräckligt för att trigga igång sammandragningarna. Det värsta är egentligen att jag har ett stort tryck neråt, precis som om babyn är  på väg ut, vid varje sammandragning. Trycket kan jag känna av även utan sammandragningarna. Har även en stickande, huggande smärta i vad jag tror är livmodertappen som kommer attackvis. Sammandragningarna är oehört begränsande och så klart är jag orolig för att den lille ska komma för tidigt. Var hos min gynekolog förra veckan som sjukskrev mig den patientnära tiden. Vaginalt ultraljud visade viss påverkan på tappen som mätes till 3,1 cm.

 

I väntan på ännu ett mirakel

Hur börjar man ett sådant här inlägg?
Det finns ju inga ord för att beskriva den tacksamhet och lycka jag känner för att att ännu ett litet liv växer inom mig.

Den 28 mars 2013 är det beräknat att en liten ska komma till oss.
Alltså beräknad på Theos 5-års dag!

Jag har länge ställt in mig mentalt på att vi skulle ha ett barn. Min sköldkörtelproblematik, all trötthet efter Theos sömnproblem, orken och tiden har gjort att ett syskon har kännts långt borta.
Känslomässigt har dock hjärtat skrikit efter att uppleva ännu ett barn och längtan har vuxit sig allt starkare.
Tills slut kände vi att vi kommer att ångra om vi aldrig försöker. Blir det inga barn har naturen valt för oss.
Naturen var dock på ett givmilt humör och redan på första försöket fick jag uppleva lyckan av att se det där berömda plusset på graviditetsstickan.
Detta var den 23 juni.

Idag är jag i v 30 +0för att vara exakt.
Helt otroligt. Här sitter jag och känner den lille sparka i magen och det känns fortfarande smått otroligt att jag väntar barn.

Så klart kommer jag skriva mer om vägen från plusset och fram till nu men det kommer i ett annat inlägg.

Lång bloggpaus

Det var en evighet sedan jag var här inne och skrev. Mycket har hänt under året och både orken och lusten till att skriva försvann.

Nu ska jag dock försöka klämma in något inlägg då och då.

Vi har ett par nya spännande projekt framför oss bla köksrenovering som jag hoppas kunna delge er lite om.

tisdagen den 20:e mars 2012

Ewa i walla 2

Slänger snabbt in en bild på den andra kjolen. I verkligheten ser man tydligt att denna är mindre och passar bättre. Tror man kan se det på bild också.
Säg nu ärligt, ska jag lämna tillbaka den andra?